Intresse med potential: Ordmakeri
När jag berättar för någon att jag har en blogg och att den kretsar kring att jag borde skaffa mig en hobby, så är det ganska vanligt att deras blick svävar iväg några sekunder. Och jag tror att jag förstår vad de tänker: ”Har JAG nån hobby?” Människor som jag skulle beskriva som intressanta och engagerade börjar för ett kort ögonblick tvivla på sig själva. För vad räknas, liksom?
Vi har redan slagit fast kriterierna för en hobby – den ska vara lustfylld, utföras regelbundet och utanför arbetstid. I mitt förra inlägg skrev jag att jag för några år sedan bestämde mig för att bli en mer dedikerad följare av TV-serier. Jag är ju inte direkt ensam om den avkopplande fritidssysselsättningen – men får man kalla detta passiva soffhäng för en hobby? Jag tycker att vi ska vara generösa här. Om konsumtionen av film och TV-serier är lustfylld, sker regelbundet och utanför arbetstid (samvetsfråga det där sista) så ska det få kallas för en hobby – check på den kära soffhängarvänner.
Men jag vet också att valet av hobby kommer att spegla min personlighet inför andra, och jag vill stolt och ärligt kunna nämna min hobby t ex i en CV. Och sorry, men då kanske ”gillar att kolla serier” inte håller hela vägen trots att de centrala hobby-kriterierna är uppfyllda. Möjligen i kombo med ”samlar konstglas” och ”klättrar på glaciärer”, då blir serietittandet snarast lite folkligt avväpnande. Ett intresse med potential är det dock definitivt, man behöver egentligen bara nörda ner sig en aning för att få en helt annan hobby-status. Man skulle t ex kunna etikettera sin seriehobby med en speciell genre, tidsepok, karaktär, regissör eller skådespelare. Själv köpte jag alla Bond-filmer på DVD förra året och tog med till sommarstugan, för att både allmänbilda och roa mina kids. Det projektet tyckte folk var jätteroligt och inspirerande. Att vi fortfarande inte har orkat igenom alla filmerna, och att jag fick ägna mycket energi åt att försöka bortförklara gamla unket sexistiska och rasistiska inslag inför barnen spelar mindre roll när effekten redan är uppnådd.
Ett annat intresse med potential som jag har, och alltid har haft, är förstås ordmakeriet. Jag älskar att vrida och vända på ord i alla former. Högst upp på sidan ser ni ett av mina tidiga alster, som jag är lite stolt över eftersom det faktiskt blev publicerat i den stencilerade skoltidningen. Några år dessförinnan hade jag skrivit en annan dikt i skolan, som löd så här:
En ståtlig älg i skogen,
han studsar fram så nätt.
Han har just vart på krogen,
så ramlar gör han lätt.
Den dikten blev dock aldrig publicerad. Jag vet heller inte om skolan kontaktade mina föräldrar för att höra sig för i vilka sammanhang jag hämtade min inspiration.
Ordmakeriet som intresse ligger förstås bakom den här bloggen. Någon frågade om det inte är att betrakta som en hobby att blogga om att man borde skaffa sig en hobby – och det är det förstås, kanske till och med en hobby med CV-status. Om jag faktiskt lyckas skaffa mig en annan varaktig hobby, som mina januari-kandidater långfärdsskridskor och virkning, kommer då bloggens hela syfte vara uppfyllt och skrivandet som hobby tillbaka till att ”bara” vara ett intresse med potential? Nä, jag ska nog kunna nästla mig ur det där ska ni se. I bästa fall berikad med några nya hobbies på köpet.
