Om du inte vet – googla

Så kom vi då in i Februari, och det år 2020 som nyss var blankt och nytt är liksom på rull. Min hobbykandidat för denna månad är att odla ätbart, och jag tjuvstartade redan i Januari med ärtskott från gula ärtor. De gängliga skotten på faten har nog nästan ett par veckor på nacken, medan nästa omgång i röda skumtomtelådan planterades för bara några dagar sedan. Fascinerande att de växer så ivrigt trots brist på ljus. Och trots att det stod bäst före 2017 på ärtkartongen …

Ärtskott vill jag odla för att ha nåt grönt och krispigt att toppa middagsmaten och mackorna med. När jag köper hem sånt från butiken så blir de alltid en tråkig, sladdrig grön massa innan vi hinner äta upp dem. Jag googlade efter odlingstips och då dök det upp massor av bilder och länkar just med ärtskottsproduktion. Antagligen för att det är så himla enkelt att komma igång med, och svårt att helt misslyckas med. Men det ska sägas att min glesa odling inte riktigt matchar de bilder man kan hitta t ex hos Skillnadens trädgård. Men man lär så länge man lever, och jag har redan förfinat mina odlingsmetoder en aning med googlad inspiration.

För googlar är ju det man gör så fort det är något man undrar över, det är mycket mer rationellt än att t ex fråga en representant för den äldre och mer erfarna generationen. Det måste betyda något avgörande för de mellanmänskliga relationerna, detta eviga googlande. För om till exempel din kloka mamma säger en sak och google en annan – vem litar du på? Man får vara oerhört aktsam vilka sanningar man slänger ur sig hemma vid mitt köksbord i alla fall, för det tar inte många sekunder innan den påstådda sanningen är kvalitetskontrollerad. Det finns mer än ett skäl till att ungarna inte får ha mobilerna vid middagsbordet, kan jag säga.

Det finns även mer än ett skäl till att jag inte innehar det tidigare så prestigefyllda yrket läkare. Vi behöver inte gå in på de övriga, mer personligt kapacitetsrelaterade skälen, men ett skäl är att det måste vara SÅ frustrerande att försöka ställa diagnos och ge råd till en patient som redan har googlat järnet. Som bara vill ha sin sanning bekräftad, eller få sitt recept utskrivet. Det spelar inte så stor roll egentligen vad doktorn tycker, för det är ju bara en åsikt bland andra. Att åsikten baseras på åratal av högskolestudier och en halv livstid av yrkeserfarenhet är egalt.

Om man mot förmodan inte hittar svaret med hjälp av google så kan man även ställa en fråga i ett ändamålsenligt forum på nätet. Där finns det många som vet bäst, såväl kvinnor som män. Det kan vara ganska underhållande att följa en forumdebatt, speciellt om barnuppfostran eller om vådan av att själv försöka byta en elkontakt utan rätt elektrikercertifikat. För att vara så angelägna som vi är att söka bekräftelse för vår känsla eller åsikt, så blir vi förvånansvärt kränkta om någon antyder att vi möjligen inte har 100% rätt.

Jag har också funderat över hur förordet till de framtida kokböckerna kommer att se ut. Där brukar nämligen författaren ödmjukt hylla sin farmor, eller annan äldre förebild, i vars varma kök författaren har sniffat på långkok, knådat kanelbullar och byggt upp grunden till sin stora passion. Det kommer bli korta förord i framtiden: ”Jag vill tacka google för all inspiration, utan er hade jag inte varit här idag!”. Men detta är förstås bara ett hypotetiskt dilemma – vem behöver kokböcker? Det är ju som sagt bara att googla efter middagsinspiration.

Vana googlare blir också lite irriterade på ovana googlare, som envisas med att ställa sina korkade frågor trots att de redan har ställts tusen gånger. Jag är till exempel medlem i en utmärkt Facebook-grupp som heter ”Tågsemester”, och där är det lite intressant när en rookie ställer frågan hur man bäst tar sig från Stockholm till Hamburg eller hur man bokar biljetter på Bernina-banan genom Schweiz (egen erfarenhet). Då kan den som är lagd åt det hållet poppa sina popcorn, och invänta en kaskad av ilskna uppmaningar att söka i forumet innan man ställer så oerhört ointressanta frågor. Varpå någon mer sympatisk erfaren tågresenär, som osjälviskt faktiskt vill främja tågresandet, alltid drar en lans till stöd för rookisarnas rätt att ställa och få vänliga svar på till synes korkade frågor. Av någon de kan lita på, på Facebook.

Nåväl, åter till ordningen. Februaris odlande intensifieras nu stegvis, och idag har jag sått frö till purjolök. Jag planterade fröerna i en äggkartong, så kan man kanske sedan plantera om varje liten ägghållare direkt i jorden och låta kartongen förmultna. Genialisk idé, om jag får säga det själv. Som en plötslig ingivelse provade jag att googla på ”odla i äggkartong”, vilket gav ungefär 7 950 resultat. Men jag känner mig behagligt bekräftad, google och jag kan inte ha fel.