-
Mat eller måltid -hobbykandidaten som inte ens gick upp i rök
I Mars hade jag två hobby-kandidater: ”Rubriks Kub” och ”Laga mat ute”. Så här med facit i hand kan vi säga att den mest osannolika kandidaten vann striden överlägset. Jag hade dreglat över friluftsmatbloggar hela vintern och verkligen sett fram emot att ge mig ut i naturen och baka pinnbröd de lux, och nu fanns det faktiskt både tid och blek vårsol nog för detta lilla äventyr. Ändå kom jag inte iväg. Jag tyckte alltid att det var lite för kallt, lite för blåsigt, lite för mörkt, och förresten behövde naglarna klippas och huset städas. För kubens del var denna brist på handlingskraft optimal. När jag blev sittande i fåtöljen…
-
Borde skaffa mig ett jobb
När jag startade den här bloggen hade jag en väl planerad och mycket efterlängtad paus mellan uppdrag, efter 8 år hos samma uppdragsgivare. Jag hade följaktligen mycket tid att spendera på att göra vad som föll mig in, och hoppades kanske hitta mig en eller annan mer varaktig hobby på köpet. En ny hobby som jag sedan kunde ta med mig vidare i livet, och i någon form kombinera med mitt nya, förväntade förvärvsarbete. Det kan verka naivt med facit i handen, men det föll mig knappt ens in att det skulle kunna bli svårare än väntat att återgå till den där vardagen som jag tagit en aningen lyxig men…
-
En särskild sorts människa
Jag har faktiskt en liten hobby redan, om man nu kan rubricera den så – jag älskar att lösa Sudoku (jag har dock oerhört svårt att lära mig att skriva ordet, måste dubbelkolla stavningen varje gång – stavar surrealistiskt nog dessutom alltid fel på dubbelkolla, och nu kände jag mig tvångsmässigt pressad att säkra hem att jag har stavat surrealistiskt rätt – måste ta mig ur den här ordfällan NU). På Wikipedia läser jag att Sudoku (som betyder ”ensam siffra”) uppfanns i USA i slutet av 1970-talet, blev stort i Japan i mitten av 80-talet, och blommade upp igen i Storbritannien 2005. Den 2 juni 2005 började svenska tidningar publicera…
-
Löftesrika dagar och nya vanor
I helgen tog jag bilen till matbutiken för att storhandla på lördagsförmiddagen. Jag körde genom samhället, längs med cykel- och gångbanor vilka för stunden var fyllda till bredden av medmänniskor få gång, språng eller rull. Hela generationsöverskridande familjer, äkta och oäkta par, trikå-wrappade medelålders cyklister (dock ej på cykelbanorna förstås) och ensamma joggare med tom blick. En ovanligt vacker morgon? Nja, nä. Grå himmel och rå luft, föga lockande för lördagsflanörer. Så vad var det då som drev ut alla dessa representanter för lokalbefolkningen i den friska vinden? Man skulle kunna lägga en rätt kvalificerad gissning på färska nyårslöften, ännu inom mentalt räckhåll. Det är lätt att raljera. För man…
-
Hobbies, intressen och livets nödvändigheter
Jag borde skaffa mig en hobby, som sagt. Jag har egentligen inga problem att sysselsätta mig, och jag tycker inte att livet är särskilt trist. Men nog måste man ha en hobby, annars framstår man väl som väldigt endimensionell? Tråkig rent av. Behovet av en hobby blir särskilt akut när du ska skriva en CV eller en profil på sociala medier, eller förväntas hålla en lättsam presentation om dig själv inför kollegor eller kurskompisar. Då måste du ha en hobby, eller i alla fall ett lite kul och udda (inte alltför udda) intresse. Extremsport är visuellt bra som hobby – bilder från en fjälltopp, en brant klippvägg eller en svindlande…
-
Hur svårt kan det vara?
En hobbykandidat jag faktiskt har är att börja paddla kajak. När jag berättade för en dåvarande kollega att jag hade anmält mig till en kajakkurs, så tittade hen förbryllat på mig och sa: ”Varför ska du gå en kurs, det är väl bara att sätta sig i kajaken och paddla?” Det finns människor som bara gör (förra decenniet kallade vi dem för ”doers”). Tack och lov för dem, var skulle vi vara i världen om alla bara satt och funderade på vad vi skulle kunna göra? Och bloggade om det. Om det inte redan framgått så är jag analytiker till min läggning, och gillar följaktligen att analysera saker och lösa…
-
Ett provocerande barn
Det är som sagt flera händelser som har gjort att det här att skaffa mig en hobby har kommit i sådant fokus för mig. Under tidig höst förra året hade jag och kidsen en skön helg på landet. Jag hade varit uppe tidigt på morgonen och hämtat tidningen, läst den och druckit mitt kaffe till fågelkvitter. Sen hade jag bakat scones, dukat fram och dukat av frukosten. Handdiskat frukostdisken, putsat upp köket, rensat ur kylskåpet, gått ut med soporna, vattnat blommorna. Ni vet, skrotat runt med sånt. Det hade hunnit bli eftermiddag och jag hade nu satt mig ned vid köksbordet, skrivit nästa veckas middagsmeny och gjort en digital inköpslista…
-
Ett provocerande uttalande
Det är en lite känslig fråga för mig, det här med att jag borde skaffa mig en hobby. Av flera skäl, vi avhandlar väl ett i taget. För många år sedan hade jag en mycket provocerande upplevelse. Jag tog en kort fika tillsammans med Kollega 1 och 2, mitt i en stressig jobbperiod, när K1 plötsligt uttalade de förbjudna orden. Jag själv hade två barn i dagisåldern, kronisk brist på sömn och konstant tvivel på meningen med livet. K2 hade tre ungar i aktivitetsåldern och satt varje minut som hen inte arbetade antingen i en bil på väg till träning eller i telefonjour för att lösa nåt akut logistiskt problem.…
-
Borde jag skaffa mig en hobby?
– Du hänger för mycket med dina barn! sa en vän med viss skärpa i rösten. – Jag ÄLSKAR att hänga med mina barn, invände jag trumpet. – Det gör vi alla, men de är stora nu. Släpp dem! Gör nåt annat. Börja blogga. – OK sa jag. Då gör jag väl det då.